Never lie to a girl, not even if you want to keep her.
För jag träffade en tjej på en metall-spelning i stan jag bor i, hon var söt, jag blev intresserad, vi sågs följande veckodag i stan, vi gick en runda, jag bjöd på glass, vi sågs igen över bio till helgen, jag knäckte frågan: vill du sova hos mig? tänker.. Ja, sa hon.
En söt tjej, oskyldig, blyg, smal och en metall-tjej. Hon kom tillbaka ett par dagar senare, då stannade hon hos mig i två dygn. Men sen aldrig mer.
Jag ljög om ett möte jag hade hos en socionom, mötet gick ut på att jag skulle lova att inte röka gräs igen (då jag tidigare hade hamnat i fyllecell för det). Jag röker inte gräs på verken en daglig, vecklig och knappt månlig basis. Det har hänt ett par gånger om året. När detta kom fram, när jag berättade vad det var för möte och varför, gick det åt helvete.
Tjejens ex var narkoman, väldigt illa däran, tjejens hemska minne återkom när hon var med mig. Att jag hade ljugit om mötet, att jag har rökt flera gånger, var ingenting någonsin någonting hon ville tillbaka till. Jag hade kunnat säga: “Nej, jag röker inte mer än ett par gånger om året och jag kommer sluta helt och hållet om du hade bett mig” 10 gånger till men icke. Minnet av hennes ex pojkvän narkomanen överröstade min tillit.
Hon åkte hem, vi sms:ade på fyllan om detta helgen senare, men spelade ingen roll vad jag sa. Hon ville inte, kunde inte och skulle inte tro mig.
Jag bestämde mig för att cykla hem till henne – steg 1 var att hitta hennes pappas adress där hon bodde – med samma choklad som hon köpte till bion – steg 2 var att panta burkar för att få råd – och försöka återigen förklara och förhoppningsvis få ett bättre och mer tillfredsställande svar ifrån henne – steg 3 var att välja mina ord och på något sätt vara tillförlitlig.
Steg 3 sket sig.
